Konsten att brinna utan att bli bränd

Konsten att brinna utan att bli bränd

Djupare. Inåt. Mer.

Förståelse.

Tillit.

Jag står framfor glödbädden. Det svala ,lätt fuktiga gräset under mina fötter. Solens sista ljus börjar anta samma färg som glöden. På marken framför mig.

Inget tvång. Inget måste, men en önskan om att utröna vad de inre processerna kan göra. Jag saktar ner min andning, känner kroppens tyngd mot jorden. Armarna tunga som pendlar från de sluttande axlarna. Händer öppna, tyst och fridfullt i kroppen. Hjärtats lugna slag. Jag öppnar ögonen och säger högt:

Låt mig fortsätta brinna utan att bli bränd.

Sedan går jag lugnt på den glödande bädden. Utan att bli bränd.

Jag tänker på att de födande går igenom samma slags process. Jag tänker på alla dem som i sin längtan efter sig själva mediterar, går i terapi, reser, skriver, gör upp, gör slut, börjar…..Ja, alla vi som på olika sätt bejakar rörelsen av expansion. I längtan efter något mer, något som får oss att växa.

Inåt, djupare, mer.

Jag tänker även på de stenansikten jag nyss såg på tv. De var båda representanter för SD. Båda iförda uniform bestående av kostym, väst, skjorta och slips. Båda slätrakade och välfriserade. Jag såg inte tillstymmelsen till vare sig osäkerhet, leende eller eftertänksamhet. Inte en enda ryckning i ansiktet, inte en flammande hals, inte ett blodkärl som expanderar.

De hade exakt samma slags tomma ansikten som paraderande soldater, som diktatorer, som fascister.

Nu diskuteras varför det är en sådan stor skillnad i hur män respektive kvinnor röstar. Kvinnorna är i klar majoritet inom MP och V. Medan majoriteten av män röstar på SD och M.

Varför?

Jag tänker att kvinnor har ett försprång just i egenskap av sitt kön. Tidigt lär vi oss att lyssna inåt. Vi följer våra cykler och lär oss att orsaken till irritation, kåthet, tårar kan förklaras av den hormonella cykeln. Under graviditeten utvecklas denna förmåga till inåtblickande. Den gravida kommunicerar med sitt barn. Hon börjar drömma och bli känsligare på det subtila inom och runtom henne. .Då hon ska föda vet hon själv hur hon ska göra. Hon behöver då kärleksfull bekräftelse och lugn och ro för att våga bejaka sin egen kraft och kunskap.

Kulturlivet bärs av kvinnor. Det är kvinnorna som har bokcirklar, som går på teater, som har abonnemang på konserthus och som själva går på skrivarkurser, lär sig dreja, sjunger i kör. Allt som ett uttryck för längtan av att bejaka det som är större än oss själva.

Kvinnor är bra på att vara, män på att göra.

Kvinnor har lärt sig, generellt sett, och fortsätter att lära sig orsakssammanhang, konsekvenstänk och att ha en helhetssyn på människan och tillvaron.

De stängda stenansiktena skrämmer mig. Deras förmåga är att ha stängt sitt inre flöde av reflektion, kritiskt tänkande och empati. De är representanter för en värld där människor ses som utbytbara enheter. De har fostrats, formats och drillats i att stänga av sitt inre känsloliv och att reagera med arrogans, överlägsenhet och vrede då de blir känslomässigt osäkra eller inte förstår.

Att vara känslomässig analfabet i en turbulent och otrygg tid förklarar mycket av dessa mäns dragning till de snabba lösningarna, till missnöjespartier och till vrede mot de som är främmande. Det främmande är skrämmande. Antingen det gäller människor från andra kulturer, intellektuella eller kvinnor.

Över hela västvärlden ser vi hur demokratier hotas eller nedmonteras. Hur ”de andra” utvisas eller inte släpps in, hur abortkliniker stängs, hur universitet och kultursektorn får mindre anslag, hur HBTQ personer och rörelser kränks, hur kvinnor misshandlas och mördas i sina hem osv.

I de födandes hem ser jag en annan slags man. Han som är empatisk och både bejakar och tror på sin kvinnas kraft och behov då hon föder. Han som både är den beskyddande och ömsinte. Han som tar emot barnet, håller det mot sitt nakna bröst alltmedan tårarna rinner längs sindygnsgamla skäggstubb.

Denne man är vår tids stora hopp och längtan. Han som tagit av sig sina rustningar; ingen riddarrustning av plåt, ingen kostym och väst med slips hårt knuten, Inga anabola steroider med svällande muskler och tom blick.

En levande man. En hel människa. Välkomna!

Låt oss brinna utan att bli brända!