Endofinist-javisst

Endorfinist? Javisst!

Jag sätter mig på cykeln. Hörlurarna är på och den bästa musiken strömmar ut.

De fem milen framför mig känns lustfyllda och spännande. Hur känns det att cykla denna väg jag svischat förbi i bil så många gånger förut?

Jag cyklar genom villaområden, ser prunkande trädgårdar. Jag cyklar förbi 50 barn, alla iklädda samma röda kläder. De är alla med på Gothia Cup. Jag måste ducka för lågt hängande grenar. Dofterna slår emot mig och ju mer jag tar in dem dess då mer känner jag; Nyklippt gräs, gulmåra, ensilage, koskit.

Jag sjunger tvåstämmigt med Cohen, dirigerar konsert av Mozart, sjunger med Billie Holliday.

Säveåns deltasystem bjuder in till bad, stillavarande eller kanotfärd. Förbi barndomens ängder med mormors affär, den elake tandläkaren och skolan.

Jag känner mig oerhört levande och gränserna inom mig som handlar om då och nu suddas ut. Allt är nu med ett förr och en framtid. Kirkegaards ord om att livet förstås baklänges men levs framlänges är så sann.

Och samtidigt; Det som formade mig till att bli den människa jag är med öppna sinnen, känslighet och trygghet är basen i mitt väsen.

Jag tänker på hur de gamla grekerna så klokt formulerade de existentiella grundvalarna.

Sokrates. Vars mamma var barnmorska (sic!) lärde sig av henne att kunskap kan likt en förlossning inte tvingas fram utan i sin egen takt förlösas. Platon som var lärjunge hos honom skrev tillsammans med samtida filosofer att förundran är ett ledord i att bli medvetengjord. Och vikten av att ha balans mellan Intellectus, Ratio och Fronesis.

Intellectus står för förmågan att ta in ickevetandet som vi tar in via sinnesintryck, känsla och tänkande.

RatioFångar upp och verbaliserar det intellectus ger oss.

FronesisGör att vi kan handla klokt med gott omdöme och har förmåga att avgöra vad som är rätt att göra.

Aha! Just så! För det råder ju en obalans, då Ratio dominerar sker en rigiditet och formalitet. Så ratio är den delen som styr vår tid och explicit i mitt fall då de två olika kulturerna ställs mot varandra. Den kultur där det intuitiva, det icke bevisbara ställs mot en värld som kräver bevisbarhet och konkreta tecken ställs mot varandra.

Jag ser det som ett oerhört viktigt synliggörande av representanter för en mekanisk människosyn som upplever människan separerad från en helhet ställs mot mig som representerar helhetssyn. Denna holistiska syn på tillvaron som hela mänskligheten måste anamma för att mänskligheten som art ska överleva.

För då detta sker slutar vi skända och tömma ändliga resurser ur Moder Jord. Då vågar vi ta in det heliga och magiska i att vara människa och en del av en stor förunderlig skapelse. Då vågar kvinnor expandera i sin potential och föda på sina villkor. Då kommer äldre människor att aktas och behövas med all den kunskap och visdom de bär.

I väntan på detta cyklar jag vidare. Vid Drömmarnas kaj ligger gamla båtar där drömmar om det fria livet påbörjats och ibland avslutats innan drömmen blev konkret. Under nya Älvsborgsbron sjuder det av liv. Arbetare gräver, mäter, borrar. Turister flanerar, tittar, äter glass. Operan gör reklam för kommande föreställningar på sin skrovliknande gavel.

Staden pulserar av liv. Göteborg andas, vibrerar och vattnet glittrar nedanför Danmarksbåten. Majorna välkomnar mig med samvaro av son, barnbarn.

Så i väntan på nästa steg i mänsklighetens historia kan jag inte annat än tacka!

Tack! Och vi ses i Rådhuset i Alingsås 8 september k. 09.00.